Så föder du utan rädsla

Många kvinnor känner oro och rädda inför förlossningen. Oavsett om du väntar ditt första barn eller är omföderska, om du väljer smärtlindring eller inte, så kan det vara skönt att förbereda dig inför det som kommer. Susanna Heli, författare till "Föda utan rädsla", svarar på tio raka frågor om din förlossning.

Hej! Jag har en son på 1 år och är gravid igen. Under förlossningen med min son så gick det bra att hantera värkarna men sen när det kom till krystvärkarna blev jag rädd! Jag höll igen för att tanken på att bebisen skulle ut därnere var och är skrämmande. Hur kan jag göra för att inte bli så rädd inför det faktum när det är dags för nästa förlossning? Vad kan jag göra för att förbereda mig? Tack! /Pepparkaka året om

Just krystfasen kan vara en stor utmaning då trycket kan känna överväldigande och just känslan av att det måste vara ömöjligt kan ta över. Här kommer 2 förslag till dig: 1. Det viktigaste av allt är den anatomiska bild vi har av hur vi ser ut i underlivet. Många tänker att det är en "gång" som är ganska statisk och att öppningen är ett hål. Men det är faktiskt så att det finns veckad slemhinna som ett dragspel som kan dra ihop sig och vara mindre och veckla ut sig och bli större. Öppningens form är också anpassad lodrätt så att den ska bli "rund". En rolig jämförelse som en barnmorska använde var att vi inte ifråga sätter hur mannens könsorgan kan blir stor och sen liten igen utan skador :) Vi har också samma förutsättningar anatomiskt. Så ha med dig denna bild av hur du kan bli "stor" under krystningen och hur slemhinnan sen också drar ihop sig efter. Det är viktigare än vi tror.

2. Det andra är att under krystfasen använda rösten. Om du låter rösten bli mörk utan att skrika för att möta trycket är det lättare att följa med. Eftersom rädslan gör rösten ljus är det ett otroligt kraftfullt verktyg för att bryta och minska rädslan. Så när trycket/värken kommer tänk en enda tanke "ner, ner, ner" och låt rösten blir mörk och mjuk. Jag var just på en förlossning igår då vi jobbade med detta. Det var otroligt vad det hjälpte kvinnan. Tanken på ner och rösten hjälpte henne att inte motarbeta - utan att följa med. /Susanne

Är rädd att hjärtat ska stanna under förlossning, vad är risken att de gör det under ansträngning? /gravid

Detta är en fråga till en läkare. Men om du inte har någon hjärtsjukdom är kroppen skapt för den påfrestning som en förlossning innebär. Men som sagt det är bäst att du frågar en läkare.  /Susanne

Jag är gravid i v31 med vårat första barn. Förlossning närmar sig och rädslan för att inte kunna hantera smärtan och bara villja ge upp och gråta närmar sig. Min man, som är extremt känslig för "slem" och sånt, är livrädd att han ska svimma och inte klara av situationen. Hur ska jag klara av att vara "stark", både för min egen skull och för min makes skull, och ta oss igenom förlossningen utan hysteriska sammanbrott? Har du några tips som jag/vi kan tänka på? Kommer förlossningspersonalen hjälpa min man om han blir dålig? /A.K

Du är modig som vågar ta tag i detta och tar dina känslor på alvar. Min första tanke är att det känns som om både du och din man kan behöva stöd. Många gånger lägga mycket ansvar på partnern. Men som doula (extra stödperson) är jag van vid att både den födande och dess partner kan behöva stöd. Mitt råd till dig/er är att fundera på att ha med en extra stödperson som kan hjälpa er båda. En vanlig missuppfattning är att doulan tar över något från parnern. De är aldrig så, utan doulans uppgift är att stärka båda. Du behöver stöd för att möta och bearbeta dina känslor. Du kan hitta doulor på www.doula.nu eller på min hemsida www.fodautanradsla.se. Förlossningspersonalen gör sitt bästa, men eftersom arbetsbelastningen kan se olika ut finns det inte några
garantier. För att hantera rädslan finns det några tips. 1. Försök inte ta bort rädslan, utan finna sätt att möta och hantera den. 2. När värken kommer försök att gå emot den första impulsen att spänna dig, andas ljudligt, låta rösten bli ljus och säga nej. Gör istället motsatsen för att öppna upp för känslor som lugn och trygghet: andas mjukt, slappna av och bli tung i hela kroppen, låt rösten blir mörk och hur galet det än låter säg "ja". Lycka till! /Susanne

Bra fråga! Nej det betyder inte att man har mindre smärta om man inte har rädsla. Smärtupplevelsen betsår av två komponenter: den fysiologiska och den känslomässiga. Det är oftast inte själva smärtan kvinnor upplever som den jobbigaste när man frågar lite närmre - utan känslor som ångest, rädsla, ensamhet osv - som är kopplad till smärtan. Det är också intressant att mot dessa känslor hjälper inte bedövning, utan man behöver någonting annat. Det är detta som jag fokuserar på - hantering. /MegaMaxina

Bra fråga! Nej det betyder inte att man har mindre smärta om man inte har rädsla. Smärtupplevelsen betsår av två komponenter: den fysiologiska och den känslomässiga. Det är oftast inte själva smärtan kvinnor upplever som den jobbigaste när man frågar lite närmre - utan känslor som ångest, rädsla, ensamhet osv - som är kopplad till smärtan. Det är också intressant att mot dessa känslor hjälper inte bedövning, utan man behöver någonting annat. Det är detta som jag fokuserar på -
hantering. /Susanne

Hur ska jag andas? 
/Shilan

Tack för den frågan! På våra kurser är det alltid några som känner att det blir svårt att "andas" när vi tränar på just det verktyget. Det brukar lösa sig när vi går vidare till avslappningen och rösten då andningen bara finns där. Jag utgår ifrån en enkel princip då det är viktigt att du kan andas som det känns bäst för dig. Det är att du ska lyssna på din andning när du är lugn och trygg. Som just nu. ta en sekund. Hur känns din andning? Hur låter den? Antagligen :) mjuk, lugn och ganska ljudlös (även om små väsande ljus kommer). Så enkelt arbetar jag - att behålla denna mjukhet och ljudlöshet under hela värken. Rädslan vill gärna dra igång en ljudlig och forcerad andning så möt denna impuls med att istället andas mjukt och så som du låter nu. Sedan om det är in i näsan eller ut ur munnen, ytligt eller djupt, spelar ingen roll :) Du är fri att göra som du vill då mjukheten och ljudlösheten håller dig borta från den starkaste rädsloandningen. /Susanne

Har du några erfarenheter av dyktekniken? Födde mitt hittills enda barn med den och hade en UNDERBAR förlossning, helt utan rädsla och med klart hanterbar smärta. Dyktekniken är en av mina största inspirationskällor! Andningen och avspänningen de två första verktygen är därifrån. Cayenne Ekjordh har varit min barnmorska och är en fantastisk och unik människa och barnmorska. /Dykaren

Bästa bedövning jag kan be om? Har tatto i svanken. Livrädd för att spricka stort. Första grav. /Snälla svara 

Hoppas att jag förstår din fråga rätt. Bästa bedövningen för just dig kan vara svårt att avgöra här. Prata med din barnmorska om vilka alternativ som finns. Många kvinnor är rädda för att spricka. För mig är det viktigare att jobba med rädslan, mer än krysttekniken, i dessa fall. Detta då rädslan också påverkar muskulaturen i bäckenbotten. En rädd "bäckenbotten" håller ju emot. Tips! Så om du känner att du låser dig och blir rädd när krystfasen blir intensiv. Prova att använda mitt kraftfullaste verktyg. Säg ordet ja under värken. jag vet att det kan låta galet, men det kopplar direkt i de delar i hjärnan som står för tro och tillåtelse och kroppen uppfattar då att allt är ok, att det inte är något farligt. Bäckenbotten blir mjukare och vävnaden håller inte emot. Lycka till! /Susanne

Är nu i vecka 30+6 upplevde vid min senaste förlossning att jag gav upp, fast jag ville kämpa på.Vill inte det ska bli så igen vad har du för råd? /Kajsa 

För att svara riktigt bra skulle jag behöva veta mer. Men just känslan av att ge upp är en del av rädslo och stress reaktionen. Om det går för många timmar, utan att man får hjälp att bryta dessa. Kommer den så kallade uppgivenhetsreaktionen till slut. Det är en del av den negativa kedjan som kan uppstå. Så det är viktigt att du får hjälp att inte fastna i dessa känslor denna gång. Här följer några tips: 1. För att leda kroppen bort från rädslan och stressen är det viktigt att under värken andas mjukt/ljudlöst. Bli tung i ansiktet, käken, axlarna, rumpan. I slutet av förlossningen använd en mörk, knorrande röst under hela utandningen och när/om det blir tufft och du börjar säga nej - säg ja
några gånger för att prova om det hjälper dig. På så sätt stimulerar du genom kroppen de känslor som hjälper dig och undviker att hamna i den negativa cirkeln som du var i förra gången. 2. Det är också viktigt att stödpersonen får förbereda sig så att denna
kan hjälpa dig att se och förstå när man är på väg in i detta mönster, då det oftast är omedvetet. Boken och våra kurser fokuserar mycket på hur stödpersonen klan stärka den födande. /Susanne

Jag har fött två barn. Första förlossningen var tortyr, andra var lätt (hade gått på aurorasamtal och tränat profylaxandning). Nu är jag sugen på en trea men har hört att just tredje förlossningen kan vara väldigt jobbig. Ligger det något i det? /Mymlan

Treorna kan vara busiga! Det är som om de vill visa att de är sina egna och inte följer några mönster :) Ja det ligger något i det. men det betyder inte att det måste bli jobbigare. Om du är förberedd på just detta, att det mer i tid och form kan variera än kanske tvåan gjorde kommer du att kunna vara närvarande i det också. Så bara gör dig av med alla! :) bilder av hur det ska bli och hur dessa busar ska bete sig, så kommer det att gå jätte bra! /Susanne

Jag ska föda mitt andra barn snart och jag är jätterädd.Jag kände ingen oro inför första förlossningen för jag visste inte vad som väntade mig eller hur det skulle kännas.Men denna gång vet man ju allt och jag är jätterädd fast jag vet att det inte ens gör ont egentligen,det är bara väldigt påfrestande.Vad kan jag tänka på för att underlätta? /omföderskan

Tack för modigt brev. För många blir det som för dig en liten chock. Man känner sig inte som den rädda. Men rädsla är en normal känsla hos oss alla. Det är om man inte vet hur man ska möta den, eller hantera den, som den kan ta över och blockera kroppen. För att undvika detta. Se tidigare svar om hur du kan möta varje värk med hjälp av de fyra verktygen: andning, avspänning, rösten och tankens kraft. På så sätt  får du självförtroende att du kan möta smärtan, att du har alla resurser i dig och att det går att föda i trygghet och tillit. /Susanne